Fredag med SNÖFALL

Nej, nej, nej... inte nu igen...
Precis vad jag tänkte igår när jag skrev blogg och kommenterade att vi äntligen kunde ana vår gårdsplan under isen. Jo tack... inte idag inte. Här har snön fullkomligt vräkt ner och lagt sig förstås. Nu hoppas jag verkligen att detta går över i regn.

Precis som alla andra fredagar så blir det bastu. Sen kan jag inte låta bli att titta på Lets Dance. En del gör faktiskt framsteg, alltså utvecklas. En stor man som ändå är smidig är ju Frank. Tycker Figge också varit duktig. Kan inte glömma när Bygglovs-Willy var med och likaså Lasse Brandeby, såna publikfavoriter men helt utan taktkänsla i kroppen.

Sen rullar ju Melodifestivalen igång. Det är också ett sånt där program som jag inte kan låta bli att följa fast det egentligen inte är så där bra. Vi har en tradition att alltid se svenska finalen här hemma med våra goda vänner samt då äta nåt gott innan förstås.

Om jag ska fortsätta skriva lite om TV och dess program.
Måste erkänna att jag ser Halv åtta hos mig varje dag det går. Tycker det är kul att se "vanligt" folk och deras hem och då självklart deras menyer. Nästa vecka är det fyra Karlskrona-bor.

På onsdagskvällar ser jag ett program som heter Det kunliga lasarettet. Mycket bra. Man får följa människor och dess sjukdomar, operationer och allt vad det kan innebära. Man måste tåla att se operationer, ty i detta program visar dom allt. Man får följa deras kamp om livet, bl a cancerpatienter, för att kanske efter flera avsnitt sen få veta att dom inte klarade sig. Man lär sig en hel del om det som man kanske inte ens vågar tänka på.

För ett tag sen handlade det om två pojkar, en i 16-årsåldern och en i 19-årsåldern, båda fick veta att dom hade svår cancer. Den ene sökte för smärta i benet (men var cancer i hela kroppen). Den andre sökte för en knuta i axeln.
Dom var med länge i programmet och som tittare fick man hopp och tro om att NU har dom nog vunnit över denna svåra sjukdom, för att sen se att det kom ännu ett bakslag. Dom gick igenom mycket och den ena pojken fick till slut hela axeln, skuldran och delvis bröstet bortopererat men...
Cancern vann. Båda avled.

Nej, nu måste jag nog sluta för idag. Till er som läser vill jag önska

En grå torsdag

Plusgrader gör underverk!
Det droppar så härligt, man börjar se gårdsplanen under isen, inatt rasade det ner ett stort snöstycke från taket och ankorna kan bada av sig i vattenpölarna.

Igår gick Ebba och jag själva upp på kalhygget med hundarna. Jag har inte vågat för alla vildsvin förut men nu är det så gallrat så man kan se rätt igenom skogen och dom hör säkert oss först och försvinner.
Det bästa är att vi kan släppa lilla Mimmi så hon kan springa av sig några kilo. Det har ju inte gått förut, eftersom hon stuckit långt iväg men nu håller hon sig runt oss inom ett rimligt avstånd och kommer tillbaka för att kolla till oss och få en bit levergodis.

Ja, det här med att skriva blogg är både lätt och svårt. Det finns ju mycket man kan skriva om men ibland "fastnar" man lite och vet inte riktigt vad man ska skriva. Att man städar, diskar, lagar mat och sköter barn är ju inte nåt särskilt intressant. Men ser man det ur ett barns synvinkel så är det JÄTTE-intressant!
Ebba noterar mycket noga nu vad jag gör och hur jag gör. Och ifrågasätter.

Mamma, varför plattar du till fryspåsen med köttfärsen i?
Varför klipper du av ändarna på fryspåsen?
Allt som är så självklart för oss vuxna är en helt ny värld för ett barn. Så den där banala vardagen kan va mycket mer än bara "tråkig". Man får helt enkelt göra den rolig. Att se sitt barn utvecklas och bli en egen individ är underbart. Ibland "jättestor" och ska göra allt mamma gör och ibland så liten och mammig. Måtte den kombinationen vara länge.

Dags att skriva lite

Ja, då var det onsdag igen.
Veckorna springer iväg, tycker jag. Skulle kanske ta och "släppa" bloggen snart.
Jag har ju översättaren kvar att få dit. Har testat en gång men misslyckades.
Sen är det ju så mycket annat man ska göra på dagarna.

Igår började Ebba på dans och hon har ju längtat. Jazz-mix, såg jätteroligt ut.
Jag skulle också behöva komma igång med nåt men har väl inte den där riktiga motivationen.
Jag önskar att isen ville släppa från vägarna här hemma så man kan promenera utan att va på helspänn hela tiden. Jag dammar av träningscykeln och crosstrainern emellanåt, klappar lite på dom och går vidare.

Vädret spelar stor roll. Det känns som man vill komma igång med nåt ute men det som möter en i dörren är ju stora snöhögar. Så fort solen tittar fram DÅ "kommer våren", i känslorna alltså. Vi har ju haft planer här på att "angöra" ett trädgårdsland, vi får väl se. Det ska inte bli så stort som vi till en början satt och skissade på.

Vi har gått med på att Ebba ska få ett flask-lamm. En liten plutt som på något sätt blivit utstött och som behöver matas för hand och få massa trygghet. Vi får väl hoppas att det finns nåt nu till våren, har haft kontakt med några som har lamm. Vet även att det behövs sällskap till det lite längre fram och jag vill ju egentligen ha en afrikansk dvärgget men... det krävs mer avancerat stängsel för att hålla en sån inne i hagen.
Ja, så allt ligger väl lite i luften men man måste ju ändå förbereda sig mentalt iallafall. Sen blir det nog till att hjälpa till med allt så gott man kan vad gäller stängsel och vindskydd.

Nehe, nu vill Ebba ha plättar, så ha en underbar dag!

Oj, vad kul detta är!

Jag försöker hinna med så mycket som möjligt här på bloggen.
Det är så kul. Men man har ju en vardag också.
Igår va vi ute på promenad uppe på kalhygget, dit jag inte vågat gå själv med Ebba.
Nu var pappa med och vi gick hela vägen. Jag är rädd för vildsvinen och dess ungar.

Men vi fick en härlig promenad, det var väldigt gallrat, så nu ser man in i skogen.
Även lilla Mimmi fick en underbar promenix, vi släppte henne och hon försvann inte.
Hon och Sassa kollade läget i skogen och kom så fint tillbaka.
Solen sken och jag filmade med min nya videokamera.

När vi kommit hem så blev det pulkaåkning på baksidan av huset.
Ja, jag testade men aj vad ont det gjorde i bakdelen...
Kanske lite för stor för det...
Men roligt hade vi och det är huvudsaken.

Allt för idag! Ha dé!

Åh, vad glad jag är!

Efter några dagars slit i hårtestarna och med hjälp av Maya, så har jag faktiskt lyckats få en hel del på plats.
Det är inte lätt för här är det alltid ljud nånstans. Just nu dammsugar Ebba samtidigt som hon pratar hela tiden och pappa blandar flytspackel med en stor skruvdragare som låter hemskt.
Det där med koncentration är inte alltid så lätt.

Nåväl efter ett tag kom jag då på det där med hur jag skulle få mina gadgetar att hamna på rätt plats.
Var ju inte alls svårt egentligen... Nu ska jag fylla på med foto och information.
Maya, skrik till om det är nåt som ser tokigt ut eller jag gjort fel! Du är guld värd, tack snälla.

Nu ska jag fortsätta.

Ha en underbar dag

En ny blogg!

Hoppsan, det gick fort!

Inspirerades av Maya. Såklart ska detta finslipas men jag är ändå igång!
Jag behöver ett "andrum" ibland. Kanske detta kan bli nåt...
Tankar, funderingar, värderingar, foto och mycket annat.
Får nog kolla runt lite.
På återseende.

Petra