Då vandrar vi vidare i veckan. Igår sken solen precis som idag, underbart!
Gårdagens promenad innehöll ett stopp nere vid sjön. En stund sittandes på bänken i solen gör gott.
Sen bar det iväg för att hämta Ebbas kompis på skolan. Virrade runt där ett tag bland alla byggnader.
Små söta hus, inte alls likt en skola på det sättet. Måtte det få va kvar länge, finns inte många såna ställen.
Efter det till dagiset och hämta nästa. Full rulle och lite till. Vidare sen till dansen med glada och busiga barn.
Sen sjunker man ner där i en stol 45 minuter och pratar med alla andra mammor. Får lite tips och kanske det viktigaste, höra att alla har samma "problem" med sina små 6-åringar som hamnat i "lilla tonåren".
Då kan man skratta tillsammans åt eländet. Trodde jag var tröttast på att det är så här hemma ibland men se det fick jag mig bevisat att jag har en snäll "tonåring" jämfört med många andra. Skrattade gott åt en mamma som gav en beskrivning hur det kan va och hur glad hon är att hon får lämna sin dotter på dagiset och bara köra. Sen hejdade hon sig och sa: oj, får man känna så? Hon var helt inne i sin berättelse och nästan röd i ansiktet.
Nu måste jag skryta lite, jag har en väldigt snäll dotter! Hon lyssnar iallafall när jag säger till henne (ja, nästan alltid) och bland alla 20 "förlåt-mamma" som susar genom luften under en dag när det är som värst, så är faktiskt ett riktigt menat. Men dom glömmer så fort de där små. Härom dagen blev jag SÅ trött och ledsen på henne och DÅ insåg hon allvaret. Så det där med att tjata och tillrättavisa gör man nog mer än man behöver, bara det att man märker inte det själv.
Nu har jag lite annat att fixa, så ha en skön och solig dag!
