Nu vet hon ju så klart själv vad hon vill ha. Det ska "låta" om klackarna! Vilken mamma kan säga att man inte haft klackar som låtit? Eller låter.
Det blev ett par sådana och ett par mer användbara om man säger så. Vi hade tur för det var mycket som var nersatt på Skopunkten och t o m jag kunde köpa mig ett par snygga kängor utan att ruinera mig. Det blev rent ut sagt "skitbilligt". Tre par skor och man får ett par gratis. Dessutom blev vi medlemmar och fick 10 % rabatt på vardera av de vi köpte. Så, mina kostade från början 349:-, nersatta till 149:- och sen 10 % på det. Då kan man inte klaga.
Veckan har väl varit sådär. Jag skulle ju med moster till lasarettet i torsdags och jag var mäkta nervös. Jag vet ju vad som måste göras men inte hon. Jag fick hjälp av en som jobbar på Perennagården och det var skönt. Inte lätt att ta hand om moster och samtidigt va inne hos läkaren. Inte för att hon rör mycket på sig men man kan ju inte lämna henne själv. Det började dock med en kontroll av hennes dåliga fot som fått kallbrand, ingen vacker syn kan jag säga. Ena tån är på väg att falla av, alldeles svart, har ruttnat inifrån förstås. Likaså hälen.
Inne hos läkaren fick jag information om operation och vad som kan hända efteråt. MEN det som "husläkaren" matade in i min skalle och gjorde mig så nervös av, det fanns inte! Det behövde inte alls ställas några "ledande" frågor så att moster skulle säga ja till operationen och jag behövde inte heller ta ställning mer än vad som är rimligt. Det var läkaren som tog beslutet att en amputation är nödvändig och det kan ju vem som helst se. F*rbannade läkare, säger jag! Han hade ju inte behövt göra så stor sak av just det.
Nåväl, nästa fredag amputerar dom hennes ben en bra bit över knäet. Sen får vi se hur det går.
Det känns bra och hon får en chans att överleva. Det kan gå åt andra hållet också men hade inget gjorts så hade hon dött.
Här hemma väntar vi fortfarande på golvläggarna, trist.
Sen har vi fått sitta ner och se över vad vi måste ha klart till hösten och det är förstås ett drägligt boende.
Sovrummet måste iordning och likaså vårt klädrum. Det innebär dock att vi måste tömma allt! Sen ska man ju ha nånstans att ta vägen under tiden. Så, det får bli att vi flyttar in i Ebbas rum och sover där samt förvarar våra kläder där tillsvidare. Men denna gången måste det "gå med fart" för jag tror jag blir tokig snart av att leva i kappsäck!
Allt detta innebär också att vi inte kan göra allt ute som vi planerat. Det blir ingen egen odling av grönsaker och sånt. Kanske några plantor av gurka och annat lätt. Dessvärre kan vi nog inte stängsla in vår tomt heller detta året. Boendet är viktigare och allt kostar pengar. Till hösten börjar Ebba i skolan (0:an) och det måste funka inne med kläder, tvätt och sovande. Vårt mål är dock att om vi ska stängsla hela tomten, så ska det va riktigt Gunnebonät så att vi kan låta hundarna springa över hela tomten, 4000 kvm.
Då har man samtidigt satt stopp för djur som kommer från skogen me. Visst kan dom gräva sig in men det är ändå ett hinder. Så vi får se tiden an och ha tålamod. Jag vet att vi lovat Ebba ett lamm...
Likaså med semestrar i år. Det blir inga långa semestrar. Vi kommer att göra en del för avkopplingens skull.
Ja, nu ska jag snart börja sortera i Ebbas rum bland leksaker och packa ner det hon inte använder för att frigöra yta till allt som ska förvaras där framöver. Våra sängar är ju inte bara att bära ner utan dom måste monteras ner och förvaras i Ebbas rum. Det är tur att Ebba har dubbelsäng! Sen får vi turas om vem som ska sova på golvet. Det går bara man ger sig fasen på det.
Nej, snart dags att sätta igång bastun som vi inte hann med igår.
Ha dé
