Det händer en hel del omkring oss och jag borde skriva av mig men har inte den riktiga motivationen. Inatt låg jag och kunde inte somna (trots insomningstablett). Då rullar alla tankar på så man håller på att bli "tosig".
Sov med dig, tänker jag till mig själv. Ja, det hjälper ju inte mycket.
Var hos en allmänläkare p g a mina mediciner. Inte ofta jag går till läkaren och därmed har jag ju ingen. Nu hade vi gått på ett ställe ett tag men inte valt just läkaren utan blev tilldelade. Kan säga att idag har jag skickat in formulär om byte av läkare! Dock samma vårdcentral. Vi får se om vi får den vi valt hela familjen annars är det väl "bara" att flytta till nåt annat ställe. Jag tycker det är svårt att välja eftersom man inte har haft nån speciell familjeläkare.
Var hos min lilla mamma igår och hennes syster. Ja, moster är ju för gó, sjunger och babblar, inte alltid så man förstår vad hon menar men hon är med i "snacket". Full rulle! Kommer ihåg våra namn och vart vi bor och en himla massa annat.
Men lilla mamma... usch jag lider när jag är där... blir så deppad... så idag är ju en riktig deppar-dag.
Jag vet att hon försöker va med i samtalet men hon når inte fram! Jag blir frustrerad! Hon försvinner in i sin "lilla värld" och man vet inte vad man ska säga eller göra. Så man förblir tyst. Då somnar hon stilla. Ibland stänger hon inte ögonen fast hon sover utan har ett tomt stirrande i intet. Fy fasen vad jobbigt det är!
Att sörja när ens nära och kära fortfarande lever är värre än när dom är borta. Att inte kunna nå fram fast man så gärna vill. Att inte såra och få henne att känna av sin "virrighet". Att bara försöka läsa av henne. Det är inte lätt. När Ebba kramar henne så säger hon: mitt lilla hjärta, mitt lilla barn och jag vet att hon tror det är JAG. Hon ser mig när jag var i den åldern. Kom till mamma säger hon till Ebba.
Som de flesta av våra vänner vet så har vi varit med i många tidningar och igår ringde en reporter från Radio P4 och undrade om vi ville delta i ett radioprogram som kommer att sändas i sommar. Det handlar om olika familjesituationer, då förstås om familjer som på olika sätt äntligen fått sitt efterlängtade barn.
Kan inte säga att jag var pigg på det igår men ändå tycker jag att det är viktigt att nå ut med det vi har känt och känner. Det kan faktiskt hjälpa nån annan "därute". Har vi varit med på allt annat så kan vi va med på detta också även om det kom väldigt oväntat. Trodde inte att vi var nåt "intressant" längre. Som jag sagt länge: nu fattas bara TV också, haha... ja man måste se det från den ljusa sidan med och inte gräva ner sig i det gamla. Vi lever här och nu! Ví har en underbar dotter som kom som en "gåva". Inte för att jag är religös på det sättet men visst fasen är hon ett litet under!
Med dom orden tackar jag för mig idag och önskar alla som läser en härlig kväll!
Många kramar!
