Det droppar så härligt, man börjar se gårdsplanen under isen, inatt rasade det ner ett stort snöstycke från taket och ankorna kan bada av sig i vattenpölarna.
Igår gick Ebba och jag själva upp på kalhygget med hundarna. Jag har inte vågat för alla vildsvin förut men nu är det så gallrat så man kan se rätt igenom skogen och dom hör säkert oss först och försvinner.
Det bästa är att vi kan släppa lilla Mimmi så hon kan springa av sig några kilo. Det har ju inte gått förut, eftersom hon stuckit långt iväg men nu håller hon sig runt oss inom ett rimligt avstånd och kommer tillbaka för att kolla till oss och få en bit levergodis.
Ja, det här med att skriva blogg är både lätt och svårt. Det finns ju mycket man kan skriva om men ibland "fastnar" man lite och vet inte riktigt vad man ska skriva. Att man städar, diskar, lagar mat och sköter barn är ju inte nåt särskilt intressant. Men ser man det ur ett barns synvinkel så är det JÄTTE-intressant!
Ebba noterar mycket noga nu vad jag gör och hur jag gör. Och ifrågasätter.
Mamma, varför plattar du till fryspåsen med köttfärsen i?
Varför klipper du av ändarna på fryspåsen?
Allt som är så självklart för oss vuxna är en helt ny värld för ett barn. Så den där banala vardagen kan va mycket mer än bara "tråkig". Man får helt enkelt göra den rolig. Att se sitt barn utvecklas och bli en egen individ är underbart. Ibland "jättestor" och ska göra allt mamma gör och ibland så liten och mammig. Måtte den kombinationen vara länge.
