Nu är det verkligen dags att blogga!

Hej svejs! Dags att skriva blogg! Ett tag sen men så är det ibland.
Vad har hänt här då? Jo, vi har ju väntat på att få badrummet någorlunda klart.
Mycket gör man själv men när det gäller badrum är det viktigt att det blir bra och godkänt.
Idag gjorde dom sin sista insats och det är dags att lämna över till Rauno för att få det helt klart.
Jag kommer in i bilden där med för det är JAG som bestämmer resten!

Design... inte minst viktigt. Tycker det är SÅ roligt! Har köpt badrumsmattor redan men har ändrat mig... det blir nåt annat... haha...

I denna dusch är det "temat" STOR DUSCH!!!!! Det blir det! Så härligt! Rymmer oss alla om det så skulle vara. Jag är lite "anti" mot duschkabin... usch...

Ebba ska börja på dagis nästa vecka. Hon längtar! Nyklippt är hon och nästa vecka är det min tur. Ska nog inte klippa kort denna gången utan spara så jag kan sätta upp det i sommar. Ljusa slingor blir det... vill inte se ut som en brunråtta längre...

Vi börjar tala om veckopeng här hemma. Ebba har insikt om pengar och då är det dags! Ska man köpa glass och godis eller ska man spara till nåt man vill ha? Valet igår var enkelt, hon ville ha en skjorta och visst... hon hade pengar till det... men sen blev det ingen glass...

Nästa vecka ska jag med min gamla moster till lasarettet för att ta en del av stygnen i hennes amputerade ben. Ebba får va hemma med pappa, inget för ett litet barn att se...

Det känns som det är full rulle nu! På gården lastas det av allt som behövs för att göra gårdsplanen fin. Ett enormt lass med matjord finns också. Rauno pratar om stängsel runt hela tomten och då är ju ett lamm VÄLDIGT välkommet! Nån som har nåt?

Vi har fortfarande snö kvar. Usch. Har haft hjälp med att "putta iväg det"!
Vi kommer snart att medverka i en tidning igen. Bra eller dåligt?
Det får bli som det blir.

Har pratat med min kusin i min adopterade släkt och det var så skönt!
Jag är inte helt okey med mitt ursprung än men jag kämpar för att komma över mitt biologiska arv som jag inte tycker om! Snarare tycker väldigt illa om! Det värsta är att det gör mig påmind så mycket att jag lider av det! Har en hel del som jag inte fått klarhet i än. Vill... men det är inte så lätt... Önskar att min biologiska mamma kunde öppna sig mer... innan det är för sent... tänker ofta på att besöka henne... men... vågar inte...

Nog om det. Livet rullar på. Det gäller att ta vara på vardagen och inte se allt i svart.
Jag älskar våren! Måtte den vara lääänge! För ett antal år sen, så älskade jag hösten. Det har dock förändrats. Jag är jätteglad att jag slipper mina vårdepressioner! Tar hellre det på hösten som alla andra, hihi...

Nu doftar det ljuvligt från ugnen. Där har jag en falukorv som jag gjort ett snitt i och lagt senap, chilisås, tomatpuré och äppel. Runt om korven har jag tunt skivad potatis med lök och äppel. Lite krydda av salt, vitpeppar, vitlök och piffi-allkrydda. Sen riven ost över och en aning paprikapulver! MUMS!!!!!

Ha en underbar kväll!

Fredag

Så var det då fredag igen. Tycker veckorna bara rusar iväg. Det har ju varit en del varma dagar och visst är det SKÖNT! Några envisa snöhögar ligger dock kvar.

Vår hund Sassa är nästan helt bra, jätteskönt! Vi slapp att åka iväg till veterinären igen.
Idag är det mosters operationsdag. Ska ringa i eftermiddag och höra att allt gått bra. Att amputera ett ben är en stor operation och såklart tar det på krafterna. Hon var ovanligt svag redan igår. Så vi får se hur det gått.

Idag kommer ingen och gör badrummet men på måndag morgon, äntligen. Rauno håller på att staga taket i gamla vardagsrummet samt är igång med renoveringen i sovrummet. Det går bra att sova i Ebbas rum. Vi kan ju ha våra sängar som vanligt, det är bara det att det tar några nätter innan man vänjer sig.
När nya sovrummet blir klart ska vi återigen vänja oss vid att sova på ett helt annat håll.

Denna helgen hoppas jag blir lugn för jag mår inte helt okey. Det är ju så ibland. Kan bli för mycket av allt. Om inget annat så talar magen om att det är dags att varva ner. Ebba och jag ska baka i helgen. Idag blir det våfflor, det är ju våffeldagen! Mitt paket har kommit från Jotex men jag har ingen riktig inspiration att ta tag i det än. Man kan ju inte sätta upp nya gardiner när alla fönster ser ut som... ja jag vet inte vad.

Vill önska alla en trevlig helg!

Våren är kommen!

Våren är här! Igår var den första varma vårdagen hos oss här i Liatorp. Vindarna var alldeles ljumma.

Ebba och jag gick en promenad med hundarna upp till kalhygget och snart insåg vi att vi hade alldeles för mycket på oss. Hundarna njöt! Inte det här vanliga, tokiga springandet utan precis som dom kopplade av samtidigt som dom sprang. Ebba och jag satte oss på en sten och solen värmde så gott. Vid vår sida satt båda hundarna och bara njöt.

Efter det krattade jag gräsmattan endast iklädd linne, ja jag hade förstås byxor me, hihi...

Ebba cyklade på gården och hundarna sträckte ut sig i solen. Så var det ju tisdag och dags för Ebbas dansträning. Precis när vi ska gå in, ser jag Sassa ligga ner vid ytterdörren och vill inte gärna resa på sig.

När vi kom in såg vi att hon inte kunde stödja nåt på sitt högra framben. Hoppade så gott hon kunde på sina tre ben. Jag kollade igenom benet och såg ett litet rött sår. Tryckte försiktigt och hon ömmade så hon skrek.

Min första tanke var huggormsbett men jag såg endast ett hål. Ingen svullnad just då men hon var trött.

Rauno fick va hundvakt medans jag körde Ebba till dansen. När vi kom hem hade det svullnat en del och jag kontaktade veterinären. Vi fick köra in direkt. Efter att han gått igenom henne kunde han konstatera att hon stuckit sig på nåt rätt in i muskeln men eftersom det inte svullnat mer kunde han utesluta ormbett, tack och lov. Det hade varit väldigt många fall av ormbett just igår. Det är då dom kommer fram och är som slöast och hugger istället för att slingra iväg.

Sassa fick tre sprutor och sen var det min uppgift att kolla pulsen under kvällen och natten samt slemhinnorna. Gissa om jag har sovit nåt? Nej. Dessutom hade Rauno flyttat våra sängar in i Ebbas rum, så det var första natten där, vilket inte gör saken bättre att kunna sova. Ebba for runt i sin säng, hon är ju inte van att ligga där. Sovtiden inatt är lätträknad.

Nu är Ebba på leklandet med Lia. Ebbas snälla, goa kusin (Lias mamma) undrade om Ebba ville följa med dit. Såklart hon ville. I söndags var hon med sin andra kusin som dessutom är hennnes danslärare, ja lärarinna. Ebba är så glad att hon fått kusiner! Dom hade varit ute i skogen och haft pic-nic och hittat på massa andra saker. Under tiden var Rauno och jag på Galtsjön för att fika ihop med mc-klubben. Det var flera år sen vi va med på det. Det var faktiskt riktigt kul och vi träffade många gamla vänner.

Gamla minnen kom upp och vi konstaterade att det var faktiskt 10 år sen vi var iväg på en MC-mässa i Stockholm, då vi även övernattade och hade rent ut sagt skitkul!

Nu är det sagt att de som ska göra iordning badrummet ska komma på fredag. Vågar nog inte tro på det riktigt. Än en gång har vi fått ändra tapetvalet, suck... fattar inte att dom har vissa mönster om man inte kan sätta upp det! Rauno är igång inne i vårt sovrum och ska till en början göra ett klädrum.

Nu ska jag tvätta Sassas sår och fortsätta att njuta av TYSTNADEN.





Till minnet av en vän

En vind sveper förbi, vänder om och gör vardagen till en overklig händelse.
Jag vill i min blogg idag hedra minnet av en vän som tragiskt nog tog sitt liv i förra veckan.
Mina tankar går till hans fru som arbetar på Ebbas dagis och förstås till hela övriga familjen.
Att mista någon är alltid svårt. Oavsett hur det går till. Kanske värst när man aldrig får svar på frågan. Varför?

Lördagsblogg

Dags att blogga lite för att frigöra utrymme i hjärnan, hihi... Det är städdag idag. Brukar göra det fredagar annars men igår va Ebba och jag och storhandlade och shoppade även nya kängor. KUL!!!!!
Nu vet hon ju så klart själv vad hon vill ha. Det ska "låta" om klackarna! Vilken mamma kan säga att man inte haft klackar som låtit? Eller låter.

Det blev ett par sådana och ett par mer användbara om man säger så. Vi hade tur för det var mycket som var nersatt på Skopunkten och t o m jag kunde köpa mig ett par snygga kängor utan att ruinera mig. Det blev rent ut sagt "skitbilligt". Tre par skor och man får ett par gratis. Dessutom blev vi medlemmar och fick 10 % rabatt på vardera av de vi köpte. Så, mina kostade från början 349:-, nersatta till 149:- och sen 10 % på det. Då kan man inte klaga.

Veckan har väl varit sådär. Jag skulle ju med moster till lasarettet i torsdags och jag var mäkta nervös. Jag vet ju vad som måste göras men inte hon. Jag fick hjälp av en som jobbar på Perennagården och det var skönt. Inte lätt att ta hand om moster och samtidigt va inne hos läkaren. Inte för att hon rör mycket på sig men man kan ju inte lämna henne själv. Det började dock med en kontroll av hennes dåliga fot som fått kallbrand, ingen vacker syn kan jag säga. Ena tån är på väg att falla av, alldeles svart, har ruttnat inifrån förstås. Likaså hälen.

Inne hos läkaren fick jag information om operation och vad som kan hända efteråt. MEN det som "husläkaren" matade in i min skalle och gjorde mig så nervös av, det fanns inte! Det behövde inte alls ställas några "ledande" frågor så att moster skulle säga ja till operationen och jag behövde inte heller ta ställning mer än vad som är rimligt. Det var läkaren som tog beslutet att en amputation är nödvändig och det kan ju vem som helst se. F*rbannade läkare, säger jag! Han hade ju inte behövt göra så stor sak av just det.

Nåväl, nästa fredag amputerar dom hennes ben en bra bit över knäet. Sen får vi se hur det går.
Det känns bra och hon får en chans att överleva. Det kan gå åt andra hållet också men hade inget gjorts så hade hon dött.

Här hemma väntar vi fortfarande på golvläggarna, trist.
Sen har vi fått sitta ner och se över vad vi måste ha klart till hösten och det är förstås ett drägligt boende.
Sovrummet måste iordning och likaså vårt klädrum. Det innebär dock att vi måste tömma allt! Sen ska man ju ha nånstans att ta vägen under tiden. Så, det får bli att vi flyttar in i Ebbas rum och sover där samt förvarar våra kläder där tillsvidare. Men denna gången måste det "gå med fart" för jag tror jag blir tokig snart av att leva i kappsäck!

Allt detta innebär också att vi inte kan göra allt ute som vi planerat. Det blir ingen egen odling av grönsaker och sånt. Kanske några plantor av gurka och annat lätt. Dessvärre kan vi nog inte stängsla in vår tomt heller detta året. Boendet är viktigare och allt kostar pengar. Till hösten börjar Ebba i skolan (0:an) och det måste funka inne med kläder, tvätt och sovande. Vårt mål är dock att om vi ska stängsla hela tomten, så ska det va riktigt Gunnebonät så att vi kan låta hundarna springa över hela tomten, 4000 kvm.

Då har man samtidigt satt stopp för djur som kommer från skogen me. Visst kan dom gräva sig in men det är ändå ett hinder. Så vi får se tiden an och ha tålamod. Jag vet att vi lovat Ebba ett lamm...

Likaså med semestrar i år. Det blir inga långa semestrar. Vi kommer att göra en del för avkopplingens skull.

Ja, nu ska jag snart börja sortera i Ebbas rum bland leksaker och packa ner det hon inte använder för att frigöra yta till allt som ska förvaras där framöver. Våra sängar är ju inte bara att bära ner utan dom måste monteras ner och förvaras i Ebbas rum. Det är tur att Ebba har dubbelsäng! Sen får vi turas om vem som ska sova på golvet. Det går bara man ger sig fasen på det.

Nej, snart dags att sätta igång bastun som vi inte hann med igår.
Ha dé

Onsdag

Våren låter vänta på sig. Vinden är kall. Snön ligger kvar. Man får värma sig så gott man kan. En gosig hund eller katt är aldrig fel. En mjuk, skön filt i soffan. På nåt sätt blir man varm. En kram är aldrig fel.

Vi har varit ute på olika promenader, Ebba och jag. Ena dagen släpper vi hundarna lösa i skogen och man blir lika glad som dom över friheten. Andra dagen i koppel och man våndas alla grenar och bråte som ligger i skogen och som snabbt blir en "snubbeltråd".

Ebba har ju kört cross såklart. Kört omkull nån gång men lika glad ändå.
Sen har hon varit på sin vanliga dans-träning. Ja, sen i helgen va det ju kalas på Leklandet också.
Det tar på krafterna, märkte vi igår. Hon hade världens otur hela dagen.
Ramlade "platt fall" framåt tre gånger under vår promenad, ja Sassa drog ju en del förstås.
Ramlade i trappan inomhus två gånger och jag fick hjärtat i halsgropen!
Dessutom rätt ner för utetrappen... Suck...

Idag skulle vi åkt och handlat men mitt ena öga är inte bra. Har ju linser och det skavde och sved redan igår och därmed har jag låtit det vila idag och haft mina glasögon. Det funkar inte alls eftersom jag har progressiva linser nuförtiden och mina glasögon är endast anpassade för min grava närsynthet. Blir HELT tosigt. Jag kan inte bedöma avstånd och känner mig aningen okontrollerad. Att köra bil är inte att ens tänka på.

Imorgon måste jag köra. Det är dags för det viktiga mötet med läkare angående mosters amputation av benet. Nu har det gått så långt att hennes ena tå ruttnar inifrån och faller snart av. Ja, det är tur att dom förvarnar innan jag ska bevittna det imorgon. Skönt att inte Ebba behöver följa med. Hua...

Idag har jag beställt det jag ska ha från Jotex. Vi väntar på att få badrummet fixat av de som skulle komma men ack nej... tror jag vet varför. Den tapet som vi valde är väldigt svår att sätta upp. Vi ger dom denna veckan, sen får vi välja nån annan att göra det. Vi har ändå valt att anlita en firma som är välkänd i Ronneby, så man tycker att dom borde hålla vad dom säger. Men... dom skulle varit här förra veckan...

Tittar jag ut nu så skiner solen, det är skönt. Ankorna börjar få vårkänslor. Katterna är piggare och hundarna är "galna" ibland. Så visst är det vår i luften! Allt för mig idag. Ha en fortsatt bra dag!

Ny vecka

Ny vecka och nya utmaningar är väl på plats att skriva här! Ebba ville ha "en häst" men fick 50, hästkrafter alltså.
Så blev det när hon va med pappa i fredags och jag hade väl mina aningar att det inte bara skulle bli "titta".
Om hon är GLAD!? Gissa!? Överförtjust, skulle jag nog vilja säga.

Att hon har en bra balans det vet jag. Men en mc är ju en mc eller cross som det heter. Men hon bara körde iväg och svängde... det är ju där faran ligger. Men nej då, bara ner med fötterna om det behövdes och sen iväg igen. Skitduktig rent ut sagt. Och skitig blev hon, hihi... leran bara sprutade upp på ryggen och hennes långa hår. Jättehärligt! Ja, jag menar det i positivt bemärkelse. Det hör ju liksom till.

Vi har förutsättningar för att köra här och nu har hon varit och kört på skogsvägen utan problem. Måste nog erkänna att jag är lite avundsjuk... men jag vet att om jag skulle ge mig på det så kommer jag att "leka" för mycket och då kan det sluta illa. Jag hade ju en BMW 650 offroad och jag saknar den SÅ mycket.

Jag tycker det är roligt att hon och Rauno delar så många intressen. Annars är det ju mer "far och son" som håller på med nåt. Ebba och Rauno har ju sin skridskoåkning också, vilket inte jag är så bra på.
Sen är hon ju med när Rauno jobbar ibland och får hjälpa till. Hon gillar det skarpt.

Det är så skönt nu när temperaturen går upp emot 10 grader. Ja, än har vi inte nått dit men 8 var det igår.
Gräsmattan börjar synas i ena hörnet. Det man glömde att ställa undan kommer nu fram, haha... Ebbas pulka har varit försvunnen. Den dök upp härom dagen. Vi använde den när den första snön kommit och sen blev den glömd på baksidan och sen kom ju alla dessa mängder med snö.

Nu vill jag önska alla en bra dag med hopp om många plusgrader och gärna lite sol me! Bye!

Underbara fredag!

Åh, fredag! Trots snö och regn så känns våren i luften. Idag har det gått att ha fönstret öppet utan att frysa ihjäl. Det blåser men är rätt behagligt. Inte för att jag har varit ute nån längre stund, det är en del pyssel inne idag. Ebba och pappa är iväg även denna fredagen på jobb och en sväng inom mamma blir det också.

Skulle till Olofström bl a och hade för sig att dom skulle till Oves Motor... ok... mc till Ebba... bara titta förstås. Ja, det lär ju inte va några problem för henne att köra och jag är med på det om det skulle bli så.
Hennes kompis som fyller sju år imorgon har redan börjat köra. Visst skulle det va kul att se dom två ute på banan i Rödeby. Visst kan man skada sig men å andra sidan kan man det på mycket annat också. Kompisen bröt armen på gympan och det var inte under pågående träning utan när det var slut. En stor matta välte över henne. Så det där med skador kan man aldrig skydda sig för. Jo, om man låter bli allt förstås.

Semester... det börjar talas om semester... det låter väl härligt! Vi ska inte iväg så långt i år men visst ska vi rasta husvagnen en runda. Det blir till Ölands norra del, mitt favoritställe Löttorp. Jag var där som barn och är det nåt ställe jag längtar till, så är det just där. Långa stenstränder! Jag kan gå där i timmar. Sätter mig ner och plockar bland alla fina stenar. Det är en härlig avkoppling och allt annat liksom försvinner. Det känns som att sitta i sin egen lilla bubbla. Jag kopplar av totalt och varken hör eller ser, hihi...

Det finns en bra camping där me. Sonjas Camping som från början inte var någon stjärncamping men som nu är 5-stjärnig. Men det jag gillar med den är att den fortfarande är så naturlig och inte med en massa uppradade "hus med staket", ja jag menar såna som tar med sig halva hemmet till campingen. Det är nog det som gör att man känner sig "hemma" när man kommer. För en camping är för mig en avkoppling och att det sen finns att göra för barnen är ju jättebra. Man kan t o m välja att bada i pool om man nu inte vågar sig i havet.

Ja, så ligger ju Lammet & Grisen inte långt därifrån. Frossa i mat är väl inte fel nån gång emellanåt. Där tillagas gris och lamm medans man äter och det är rykande hett och färskt! Innemiljö ute, kan man säga.
Såklart är det ett måste när man är där.

Sen sa min kompis nåt om Åhus och det är ju en underbar plats. Kanske kan det bli en vända dit också.
Ja, sen inte att förglömma. Ebba ska få komma till Tosselilla i sommar. Kan nog bli riktigt kul.

Sen är det ju så att Ebba är lovad ett flasklamm av oss. Det gör ju att man blir aningen begränsad till att åka iväg. Men det löser sig på nåt sätt.

Nu vill jag önska alla en riktigt trevlig helg, för det tänker jag ha! Kramis!

Snö och regn!

Åh, så skönt! Snön övergick i ösregn! Det tar på den j*vla snön, ursäkta...
Innan idag var det sån snöyra att inte ens våra ankor ville va ute utan kurade ihop sig i sin sovlåda.
Jag som började få vårkänning... men jag blundar och låtsas att solen skiner.

Har gått igenom Jotex-katalogen avigt och rätt. Nu ska det beställas! Gardiner, lampor och badrumsmattor!
Så himla kul! Köket har ju varit svart och vitt innan. Jag är väl på väg dit igen. Inte helt fullt ut men lite sisådär. Rauno suckade lite... men det är ju jag som bestämmer! Haha, där iallafall!

Han fick ju igenom sin idé i nya badrummet så jag fyller endast på lite där med badrumsmattor och dekorering i fönster.Sånt tänker ju inte karlar på... hahaha... men det måste ju matcha! Eller?

Idag kom mosters kallelse till ortopedläkaren, det gick ju rätt fort ändå.
Nu gäller det bara att göra allt så bra som möjligt den dagen.
Personalen på boendet och jag har planerat och det blir nog bra.

Några golvläggare har vi inte sett till... är det trist att vänta eller?
Pappa och Ebba är förkylda men är på benen ändå. Jag har inte sluppit mitt riktigt än och jag antar att det tar ny fart snart igen.

Hade jag haft ork så skulle jag startat mamma-barn-dans inom Studiefrämjandet. Gratis denna terminen. Man måste va minst tre vuxna och tiderna är ju mest dagtid. Det kan ju va nåt att tänka på i framtiden men då går ju Ebba i skolan... Jag sa till om att det saknas Zumba och dom är igång med att leta nån som kan hålla i det. Men det klassas inte som dans utan som motion. Men... so what!?

Jag rör inte mycket på mig nu för tiden. Vill inte. Har ingen inspiration. Tänker inte heller tvinga mig själv.
Det kommer när det kommer. Med solen. Med våren. Med sommaren. Kanske...
Jag orkar inte hålla på att tänka på kalorier. Jag vill leva och njuta. Man lever en gång och så länge man inte är totalt överviktig, så kan man njuta av livet, tycker jag.

Det är så mycket måsten. Man ska göra det och man ska vara där. Varför? För att man själv vill det eller för att man passar in bättre? Tänk på det.

Barnen ska i säng så dags och det ska göras det och det. Ja, visst är mycket viktigt. Men... även barn märker av stress och mycket måsten. Så kanske ska man se över sina måsten en aning. Det är väl inte hela världen om inte barnet kom i badkaret just den dagen om inte det var alldeles nödvändigt? Kanske gav den dagen/kvällen något mycket mer. Som avkoppling tillsammans eller en kul lek med nåt.

Så skönt att vara delaktig i mammors prat och inse att vi är inte alls ovanligare än andra.
Det där med en viss tid varje kväll... att sova i egen säng... som några exempel.
Huvudsaken är ju ATT barnet SOVER, Vägen dit är rätt så oväsentlig.
Nu har jag fått höra många sätt att få ett barn att sova och det är inte alls att tvinga barnet att sova en viss tid utan variationerna är MÅNGA. Tack för det. Vi har vårt sätt och det funkar alldeles utmärkt.
Det är ju sömnen som är viktigast och inte hur man gör det.

Så, nu blev det en blogg idag med. Ha nu en underbar kväll!

Back on internet!

Ja, nog är man van vid att sitta vid datorn varje dag. Det märks då inte uppkopplingen fungerar. Det är inte bara Facebook och Blogg man saknar, det är ju så mycket man gör som man annars inte tänker på.
Har jag en fundering om nåt, så googlar jag för att få fram ett svar eller en vägledning. Man betalar ju förstås sina fakturor, har kontakt med Ebbas kompisars mammor, hämtar recept... ja jag kan nog hålla på ett bra tag.

Idag skiner solen och jag har gett mig på vår eländiga snö-is-hög utanför köksfönstret. Jag har hackat och hackat, ty nu orkar jag inte sen den längre! Fruktansvärt jobbigt, vill jag lova men skam den som ger sig. Fick loss mycket och sen fick Rauno hjälpa mig att skyffla över det till andra sidan. Jag har tvättat golven, hängt upp lite gott till fåglarna och förstås väntat att telefonen skulle ringa. Vi väntar ju golvläggare. Jag vill ha hit dom NU!

Ikväll ska jag köra Ebba till dans-träningen och babbla bort lite tid med de andra mammorna medans vi sitter utanför och väntar. Vi får ju inte en se in i danslokalen, hihi... gardinerna är fördragna. Det är för att barnen ska koppla ifrån och koncentrera sig på dansen.

Jo, jag fick en fråga om vad jag heter mer än Petra? Jag heter Petra Susanne Birgitta Lakso.
Som ogift hette jag Lanér. Det var pappas bror som hade Lanérs Glassfabrik i Karlshamn samt glasskiosken på torget. Uppvuxen med glass är jag förstås men inte så glad för det som vuxen. Det är ytterst sällan jag köper en glass för att jag är sugen på det. Skulle jag göra det så blir det en Tip-top. Chokladglass är nog bland det otäckaste jag vet. Det är dock okey med en 88:a. Oj, vad glassprat det blev.

På lördag ska Ebba på barnkalas på Leklandet i Karlskrona. Jag ska mest pyssla med mat eftersom vi väntar gäster på kvällen. Vi är två familjer som alltid ser Melodifestivalen här hemma tillsammans.
Sara Varga är absolut min favorit, trots att jag gillar låtar med fart i. Jag har den i huvudet nästan hela tiden och kan t o m texten.

Nu när jag skrev kom det en varm och mjuk tass på mitt finger. Skrållan sträckte sig för att kunna nå mig så där härligt kärleksfullt (katten). Nehe, nu får jag nog avsluta för idag. Ha en underbar fortsättning på dagen!

GRATTIS EBBA

Grattis på namnsdagen, vår lilla tös!
Hon har redan fått ett vykort med en katt på av min barndomskompis och hon blev SÅ glad.
Jag tycker man kan "komma ihåg" dagen men kanske inte fira i nån större bemärkelse, ty då blir det väldigt många... Ebba har tre, jag tre och Rauno en namnsdag.

Men visst kan man fixa lite extra i matväg eller nåt. Ebba gillar kassler och kokta grönsaker och naturligtvis får hon det idag. Presenter är inte nödvändigt, det är som det faller sig om hon skulle behöva nåt just när den dagen kommer. Men vi har inhandlat en ny vårgarderob i förra veckan, så det är fullt tillräckligt.

Ebba var ju tvungen att dra ut ännu en mjölktand som envist satt fast och den nya hade inte en chans att ta plats men kom ändå upp rejält, bakom. Ebba har ju världens bästa tandläkare = Astrid Lindgren.
Hon pratar på och får barnen att fullkomligt glömma att dom är hos tandläkaren. I sagans värld kan man gärna vara när man är hos tandläkaren. Helt otrolig! Tror jag ska byta till henne, hihi...

Så efter vi varit där så blev det shopping av kläder! Det är så kul. Hon vet precis vad HON vill ha. Ja, ska jag då som mamma säga NEHE, fy vad fult! Det kommer nytt mode och jag hänger väl inte alltid på men se det gör barnen. Så, visst okey. Hon fick byxorna som hennes kompis har likadana fast jag inte egentligen gillade dom. Men som sagt, jag är glad att hon kan göra ett val. Ett eget val. Dessutom använder hon det hon själv valt.

Idag städar jag. Inget ovanligt. Vi hoppas att golvläggarna kommer imorgon och börjar med badrummet. Kanske är det färdigt denna veckan och Rauno kan inrikta sig på det sista, en del kvar med el och allt.

Solen skiner och det är så skönt för kanske så smälter vår envisa snö. Jag har varit ute och försökt hacka sönder den men det är som att va liten som en myra på dessa enorma snöhögar.

Allt för mig just nu.

Nu är det då fredag!

Fredagen här här! Skönt! Idag känns allt lite lättare och jag är gladare.
I morse steg Ebba upp tidigt för att följa med pappa på jobb, vilket innebar en sovmorgon för MIG!
Och jag sov. Vaknade av att nån pussade mig och det kändes som Rauno, hihi...
Men när jag slår upp ögonen så står Mimmi, vår hund och bara tittar på mig. Okey, jag kan förstå varför, klockan är 09:50! Oj, vad skönt att sova ut ordentligt. Men vad full i skratt jag blev åt lilla Mimmi.
Hundar brukar ju bara ge "en slick" men hon gav en PUSS! VAKNA matte! Jag är kissnödig.

Sen blev det till att rengöra i köket, mer ingående som man annars inte har tid och lust med. Jag har ju alltid Ebba vid min sida och gör det som måste göras men tar inte itu med mer "grovstädning".

Idag har jag även gått i vårt nya badrum och försökt se väggar och golv färdiga med en broschyr i handen.
Vi har ett vatten som gör att vi inte kan ha ljusa färger eftersom det ger avlagringar i blått/grönt och ibland även rött. Så vi är aningen begränsade i vårt val.

Ebba och pappa var inom mamma idag och hälsade på och skulle byta ett lysrör som inte jag kunde göra igår. Därefter körde dom till Ronneby där jag mötte upp och sen va det då dags att välja tapet och golv.
Jag hade en bild i huvudet och givetvis Rauno en annan. Haha... men... jag måste säga att jag gav med mig denna gången för det var riktigt ovanligt och vågat. Det vi båda var överens om var att det skulle inte va nån vanlig, tråkig matta och ej heller vägg. Jag är jättenöjd och förväntansfull! Redan på måndag börjar dom förmodligen med grundarbetet och sen resten under veckans gång.

Såklart kommer det bilder här när det är klart! Jag har längtat SÅ efter detta badrum! Visst har vi ett nere men saknar en rejäl dusch och toa uppe. Har ju fått låna Ebbas toa ett bra tag nu.

Nu ska jag fortsätta att elda i bastun och sen fixa mat.
Ha en underbar helg!

Rasande-ilska-blogg

Gaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!
Så känns det idag! Skönt att ha en blogg och skriva av sig på!
Bakgrunden till det hela är omfattande, vad gäller min moster. Många års slit att få henne "på fötter" av andra orsaker men jag lyckades till slut. Frisk har hon alltid varit men haft andra problem.
På gamla da´r har hon fått ett underbart boende som är GULD värt!

Så drabbas hon av en propp i aortan som gör att blodflödet till hennes ben inte fungerar.
In och ut på lasarettet men kommer till slut till Karlskrona lasarett där ett försök görs att lösa proppen via operation, vilket inte lyckades. Så, tillbaka till boendet med alla insatser via medicinering för att lösa propp och få henne att må bättre. Men... foten blir svullen, blå, lila, röd och får sår. Man kan inte täcka såret p g a att blodcirkulationen inte fungerar. Smärtan blir outhärdlig, medcin sätts in som får henne att må uruselt.

Har diarée och kräks. Vill inte äta förstås. Kan inte längre svälja medicinen, den kommer upp igen. Smärtan kan inte dämpas på nåt sätt. Ja, nu vet jag att det finns både morfinplåster och injektioner men det får dom inte ge utan läkares ordination. Ha! Sen är tydligen morfinplåstret svårt att styra gentemot smärtan.

Nåväl, hon har träffat en läkare på akuten som annars är på ortopeden och han har konstaterat att benet måste amputeras. Bra. Likaså blev utlåtandet på Karlskrona lasarett. Går det inte med medicinering så måste benet bort för att hon ska kunna överleva. Ja, det låter ju rimligt även om det även låter hemskt.

Så kom då denna dag då JAG som anhörig och God Man skulle närvara på läkarens hembesök som det så vackert heter. Denna dag som skulle va en "förlösande" dag med planering framåt!... ?! eller var det bakåt!?
Personalen närvarar och försöker tala om att moster nu inte får i sig ens näringslösning och då förstås inte heller medicin utan att kräkas. Foten är kall och ser hemsk ut och hon låter den ramla ner från sängen för att det förmodligen lindrar smärtan.

Sjuksköterskan har en insikt om att det är dags att få in moster på lasarettet enligt vad det tidigare har sagts.
Åh nej... det kan man inte göra... enligt läkaren... det måste skrivas en remiss!!!!! Jaha! Hur lång tid tar det innan hon får komma in? Ja, se det vet man aldrig säger han leende....................
Men... han kan skriva en akutremiss och då får man alltså ställa sig i kön på akuten! Med moster som är sängliggande. Sen kommer en allmänläkare och kan inte bedöma utan skickar hem henne. Det har hon varit med om från första början. Läkaren kan alltså INTE kontakta den läkaren som från första början gav sitt omdöme! Jag fattar ingenting! Jo, att dom inte kan gå in på varandras område men hallå, det är människor vi talar om!

Nu är denna läkaren allmänt känd för att vara totalt omöjlig och personal såväl som kommunsköterskor är så trötta på hans bemötande men kan inte göra nåt. Idag har jag fått bevittna hela eländet.

Sen det värsta. Moster är dement och förstår inte sitt bästa. Hon förstår däremot att det är fel på benet och vill inte att dom tar bort det. Men hon förstår inte att hon dör om dom inte gör nåt. Jag är God Man men får inte ta ett beslut om amputation. Däremot får jag ingå i en komplott vad gäller hur man lägger fram det för moster om hennes ben. Jag och ortopedläkaren får alltså komma överens hur man lägger fram det "ordmässigt" för moster och får hennes godkännande att ta bort benet.

Säger man: får vi ta bort ditt ben säger hon givetvis: Nej
Säger man: vill du ha hjälp med smärtan i ditt ben: Ja

Följdfrågan till henne blir: är det okey att Petra pratar med doktorn om ditt ben och att dom kommer överens om vad som är bäst: Ja, kommer hon att säga.

Men hur mår jag? Känns som jag lurar henne.
Nåväl, enhetschefen hade en pratstund med mig och jag måste säga att jag blev glad, ty det har aldrig hänt förut att dom överhuvudtaget bryr sig. Hon skulle göra allt hon kunde för att underlätta för mig inför mitt möte med ortopedläkaren. Hon var t o m inne på att ta kontakt med överförmyndarnämnden för att få ett "tillfälligt" beslut för mig att kunna leda moster rätt.

Ja, jag är förvirrad men förstår samtidigt att man som egen person har rätt till sitt eget val, dement eller inte.

Nytt "tänk" ang bloggen

Har tänkt lite på bloggandet och även läst era kommentarer. Jag har ju bloggat förut och då utgick jag ifrån att ha det lite som en dagbok. Vet inte hur jag tänkte denna gången. Men det är väl lite så att man hör och ser andra som sätter upp bloggar och det ska va så "himla intressant" och då kände jag att jag kanske inte skulle hålla på med det. Men jag fortsätter! Tack för era goa kommentarer.

Så vad har vi då hittat på i det kylslagna vädret? Ja, inte varit ute direkt.
Däremot hade Ebba en kanondag med sin kompis och hennes mamma som tog dom med på barnteater I Ronneby.
Efter det gick dom på café och fikade och sen en shoppingrunda på stan. Eftersom det var tisdag, så var det dans på kvällen och det fick bli avslutningen på den härliga dagen. Fick hem en mycket nöjd Ebba som somnade gott på kvällen.

Igår var det dags att ta sig till Karlskrona för att ta en titt på Ebbas hål i öronen. Det har redan gått sex veckor sen hon tog hålen. Ebba gjorde innan klart för mig att hon INTE ville byta öronhängena men när damen i affären kollat så var det inte mycket att diskutera. Det var lite inflammerat och att byta ett måste.
Inte ofta Ebba blir ledsen och kryper in i min jacka... men hon hade ju minnet från förra gången det gick snett, stackarn... Men skicklig som hon är, hon som tog hålen, så innan Ebba ens hann reagera så var dom ute!

Nu sitter det nya, fina som man lätt kommer åt att tvätta och Ebba är jättelycklig. Såklart blev det en runda på stan för inhandling av nya byxor och tröja. Väl hemma hjälpte hon sen pappa med att måla fuktspärr i nya badrummet. Jag gick igenom tre stora lådor i köket och lyckades sortera bort mycket jag aldrig använder, jätteskönt. Det är mitt mål idag att fortsätta försöka få fram lite mer plats. Inte klokt vad man samlar på sig.

Avslutar med en bild på vår underbara dotter!

Det är måndag!

Blogg. Ja, varför ska jag skriva blogg?! För mig själv eller för att andra vill få en inblick i mitt liv?
Nja, jag vet inte. Jag delar gärna med mig av vardagen men den är kanske inte så spännande.
Att va offentlig... nja... nej... men jag är det om nån vill?!

Ok, är det jag? Har idag suttit och läst en del jag skrivit sen många år tillbaka. Oj, säger jag bara!
Tänkvärt! Publicerbart!? Nja... Jag vet inte om jag ska ha nån blogg eller inte.

Jag är nog inte den där man varje dag går in och läser på. Visst skulle jag kunna delge en himla massa som jag skrivit men... är det nån som läser?

Känns som att det som jag kan göra snart är att ändra designen... men det är väl ändå mer än det som ska till? Oj, deppigt värre!

Solig och kall lördag

Neeeej, vi har inte varit ute och kört! Vår väg är fortfarande snöbelagd. Men denna bilden är vårkänsla!

Lördag igen. Idag är jag piggare! En vecka har gått sen flunsan slog till och endast smårester av den är kvar.
Pappa jobbar. Ebba och jag ska väl hitta på nåt, inte bara sitta vid datorn. Ebba har faktiskt redan tröttnat på det och tänk att det visste jag. Bara man låter dom sitta där och inte sätter massa begränsningar de första dagarna, så lugnar det sig. Åtminstone i den åldern, blir värre sen.

Ebba har varit och lekt med sin kompis Izabella i veckan. Pappa och hon fick veckohandla. Gick väl bra med en noga skriven lista och mobiltelefon, hihi... Nästa vecka är det sportlov och Ebba ska iväg på lite skoj. Själv tar jag det lite lugnt. Vill inte ha nån "eftersläng" av flunsan.

Haha, så liten Ebba är där och vad STOR jag är. Verkar som jag är lite sugen på att köra mc...
Får väl bli lite mer av den varan i år kanske. Kul med gamla bilder är det iallafall.

Sedär ja, där kom lilla jag också med!

Ha en bra helg!

Lilla lördag

Ja, flunsan rullar på. Nu inne på femte dagen men... jag är uppe idag! Dock hängig och täppt i hela huvudet.

Men normaltemp 37,1 (i morse). En sak är faktiskt värd väldigt mycket som man annars inte tänker på.

Smaksinnet. Utan det blir man väldigt ställd.

Hmmm, smaksätta maten... ja, hur gör man det? Ooops... tur att man har falukorv i frysen och pulvermos i skåpet. Kan ju inte gå fel.

Men nu är det ju en ny dag, vad göra? Ok, fram med kotletter och krydda som man brukar. Såna banala ting som man aldrig annars reflekterar över.

Samma är ju luktsinnet. Jag har ju ett alldeles för bra sådant. Både på gott och ont.

Igår klagade Ebba över en hemsk odör! Normalt sett hade jag känt det mycket tidigare och kunna lokaliserat vart det kom ifrån men inte igår... Men var luktar det mest, Ebba? Härinne. OK. Leta. Jodå, gamla katten hade blivit dålig i magen... men till kattlådan hade han inte hunnit... sånt som händer...

Ja, så blir man ju törstig och har druckit massa juice och annat på dagen men sätter sig sen vid TV:n och tänker att NU ska jag ta en god, kall öl. Vad smakar den? Ja, såklart vatten. Inte lönt att tänka på en annars så värmande whisky, ty den kommer ju inte smaka nåt den heller.

Idag upptäckte jag att det var kommentarer till min blogg som jag måste lägga in, som inte gått in direkt. Konstigt eftersom bloggen nu är öppen helt för alla. Det är ju inte så jag egentligen vill ha det men så här i början får det va så tills de som vill hitta hit har gjort det.

Tänker ibland när jag läser dagstidningen: varför skriver man om det? Då är det en liten notis som t ex talar om att man blivit bestulen på sin handväska som man lämnat i kundvagnen ett obevakat ögonblick! Såklart att man inte kan göra det! Men visst borde man kunna göra det.

Ebba och jag var på Citygross inför nyår och skulle börja vår storhandling med potatis, hade kundvagnen precis intill oss och höll på att väga potatisen. När jag sen skulle lägga ner påsen, så hade nån snott vagnen! Blir man snopen, eller!? Hade en sån där Maxi-polett, alltså ingen femma eller tia men ändå! Så jäkla fräckt! Kollade runt som tusan och såg en dam med tom vagn och en sån polett men dum som man är så går man ju inte fram och ifrågasätter.

Kan säga att det är skönt att se vår goa tös. Igår satt hon mer eller mindre hela dagen vid datorn. Nytt och spännande. Idag har hon suttit där men har övergått till vanlig lek. Vi har begränsningar vad gäller dator men än så länge har det inte behövts. Ger man dom bara frihet så får man så mycket tillbaka. Viktigt att tänka på i allt som sker. Lagom är bäst. Tvång och orimliga begränsningar skapar kaos och nyfikenhet samt illvilja.

Nu vet jag att det kanske låter enkelt. Men om jag ser till mig själv och min uppfostran, så önskar jag att jag kan överföra det till Ebba. Det som skiljer är att jag som mamma kommer att finnas där mycket mer. Även där får man akta sig för att bli för påträngande och beskyddande. Man vill ju inte kväva sitt barn i utvecklingen.

Men med min utgångspunkt, som jag hade det, plus det som jag saknade från min mamma, så kanske vi har ett bra recept! Ingen vet, ty idag har vi ett mycket tuffare samhälle. Men tryggheten från hemmet är ändå det viktigaste! En go grund att stå på. Tack och lov har Rauno och jag samma värderingar och han är ändå delaktig i Ebba. Sen gör väl mamman i familjen det mesta med barnen i det alldagliga livet men det jag är ute efter är att pappa ska ta mig fasen va med i barnets utveckling, både när det gäller skola och allt runt omkring.

Oj, moralpredikning. Nej, inte så farligt.

Kanske jag börjar bli frisk, jag brukar bli lite "arg" då, hihi...

Nog dags att sluta.

Tisdag och fortfarande i sängen

Ska försöka sitta uppe en stund och återge dagar som bara försvunnit.
I lördags skrev jag och då var det ju inte så bra, vilket det inte är nu heller.
Jag har helt enkelt åkt på årets influensa, vad nu det är, för det finns inte en del i kroppen som känns frisk.

Egentligen började det med att jag varit hos tandläkaren och två dagar efter hade mitt tandkött svullnat på vissa ställen och gjorde mäkta ont. Visst han tog lite tandsten men det var ytterst lite och jag brukar inte ha ont av det. Sen blir Ebba dålig med ont i halsen och feber men är frisk inom ett dygn!!!!!

Två dagar efter, alltså lördag är det då min tur. Sen har det hållt på.
Har stoppat i mig Panodil eftersom kroppen och huvudet värkt så hemskt men har förstås hållt nere febern också. Så igår eftermiddag tänkte jag att: nej, nu får det va nog med tabletter. OH YEAH, trodde jag skulle brinna upp men så länge det inte ökar hela tiden, så är det ok att plågas lite.

Sömntablett, åksjuketablett (mådde illa) och sen i säng med febern. Sov som en stock hela natten, uppe lite på morgonen, sov hela förmiddagen, uppe lite vid lunch, sov hela eftermiddagen, vaknar och är dö-trött.
Visst är det tradigt!? Men nu har jag skickat iväg pappa med Ebba till dansen och sitter här för jag orkar bara inte gå och lägga mig igen. Nyser, nyser och nyser. Svettas, svettas och svettas. Fy, vad jag jämrar mig nu men det hjälper. Sorry, ni som läser.

I söndags var Ebba och pappa ute och åkte skridskor på en äng i närheten redan kl 08:00 och hade fika med sig. Gissa om jag var avundsjuk.
Sen var det ju Alla Hjärtans dag igår och jag fick en fin bukett med blommor. Pappa hade även inhandlat en dator, bärbar förstås, som Ebba mest ska ha. Vi hade bestämt att vänta lite med det men idag är barnen så tidiga i utvecklingen att det är svårt att stå emot. Det var dock pappas beslut, jag visste inget.

Tur var kanske att datorn fanns idag när jag blev sängliggande helt, för även om pappa är hemma så är det ju MAMMA, MAMMA och MAMMA!
Skitduktig är hon på att hantera det hon behöver och vi har förstås satt spärrar där det behövs, så inte hela datorn kollapsar om hon råkar komma åt nåt, hihi...

Neej, nu tyar jag inte mer. Ha det bra!

En oväntad lördag!?

Vaknade till en lördag jag inte alls förväntat mig! Ont i hela kroppen, huvudet, halsen, ja det värkte i varje millimeter av kroppen! Stiga upp? Åh nej. Var uppe en stund och höll på att frysa ihjäl trots ett varm och gott hus. Tog på mig mer kläder men allt som kom mot skinnet gjorde hemskt ont. Gaaaaaaaaaaaa.....

Jag är ju inte den som stoppar i mig värktabletter men idag var jag tvungen. Varje steg var en pina. Matlust? Nej. Jag som hade så mycket jag skulle göra. Nåväl, när några timmar gått så verkade tabletterna och jag blev piggare. Kunde ta tag i lite och Ebba hjälpte mig. Ebba har ju varit likadan så det är väl inte så konstigt men hon får ju en febertopp och sen är det nästan borta.

Ska sjunka ner i tv-soffan och kolla på Melodifestivalen sen. Igår såg vi Lets dance. Jag tycker dom är duktiga som klarar alla dessa olika danstema. Mina favoriter håller än. Figge, Frank och Tina. Tina Turner är ju hur go som helst! En "grabbig" tjej som klarar allt! Tuff, stor och kanske inte hög-klackat-typen men ändå graciös.

Nej, jag får nog ge mig för idag.
Ha det så bra!

Äntligen fredag

Ett Liatorp i regn men det gör mig inget. Jag är så glad när det tar på snöhögarna som fortfarande är stora.
Fredag är en städdag, likaså idag. Det är skönt att få det rent inför helgen. Nu ska vi gå från ved till pellets och det innebär att det blir lite lättare att städa. Man drar ju runt allt vedspill.

För en stund sen kom snön i stora flingor och det är ju så vädret kommer att se ut denna helgen, har jag hört.
Ett vårtecken har vi dock här! Det är vår katt Skrållan som VILL gå ut. Jag slipper alltså bära ut henne.

Mitt mål denna helgen är att "rensa" ut i vårt badrum. Bort med gamla växter och prydnadssaker och göra nåt nytt. Bort med alla saker som är stående på golvet som dekoration i vår långa hall. Vill bara ha golv. Nu trängs ju sakerna inte precis men jag känner för nåt nytt. Man blir lite trött på att se det där vanliga.

Sen är det köksfönstren som måste få nåt nytt. Gardiner och lampor. Likaså fönstret i Ebbas vardagsrum behöver nytt. Ja, börjar man i ena änden så har man snart gått över hela huset.

Vårt nya badrum uppe är på gång. I helgen ska Rauno slipa det flytspacklade golvet. Det tar sig, lite i sänder.
Men... det gäller att hålla sig lugn och blunda ibland. Se det så att en vacker dag så intar vi vår nya, stora dusch! Det är förstås byggt efter mitt önskemål om att t o m kunna ha en duschpall och att kunna röra sig utan att man slår "ändan" i duschväggen, hihi...

Nej, nu åter till fredagsbestyren. Ha en underbar helg!